Torgny Tholerus – anarkisten som skapade 70-talets Facebook
Insändartidningen Anarkisten hade bara en regel. Allt skulle med. Men efter ett tag insåg chefredaktören Torgny Tholerus att det behövdes något annat för att förverkliga visionen om en total direktkommunikation: datorer. Där börjar sagan om ett av världens första sociala nätverk.
Som barn ville Torgny Tholerus bli vetenskapsman. Idolen hette Albert Einstein.
Så när han väl började studierna i Uppsala fick det gå fort. Torgny samlade ihop till en fil. kand på 14 månader och läste under en period sex kurser på en gång – och klarade allihopa. Faktum är att han redan efter en termin fick börja rätta klasskompisarnas tentor.
Engagemanget sträckte sig även till föreningslivet. Genom den Syndikalistiska föreningen i Uppsala fick han tillgång till en stencilapparat. På så vis kom han att bli chefredaktör för en ny tidning: Anarkisten. Målsättningen var att kringgå de stora kommunikationssystemen på den tiden, detta genom att tillåta läsarna kommunicera med varandra genom insändare.
– Vid den tiden kunde man skriva en insändare till en tidning och hoppas att komma in. Det var så man kunde komma till tals.
Visionerna om ett annat samhälle var stora, men efter ett års utgivning av Anarkisten (det sista numret i 600 exemplar) gav Torgny upp. Detta var inte lösningen. Via datologienheten på universitetet hade han stött på datorer, och han insåg att kommunikationen behövde teknisk hjälp.
– Det var allt för mycket jobb, så jag tänkte att det krävdes datorhjälp för att förverkliga idén jag hade. Jag kom i kontakt med datorer genom institutionen för datologi. Det var stora IBM-datorer, med stansade hålkort. Jag förstod ju att datorer kunde användas till väldigt mycket.
Det fanns också en privat orsak till varför Torgny Tholerus ville åt ett skriftligt kommunikationssätt, då han ibland behövde tid på sig att formulera sig i tal hade han alltid föredragit skrift.
Fler har samma idé
1972 läste Torgny en artikel skriven av Jacob Palme från FOA, som handlade om just det typ av system han själv visualiserat. Möjligen att datorer kunde stå på biblioteken och att dessa skulle gå att skriva information till andra genom (dock inte hopkopplade med andra datorer)?
– Så kunde andra gå dit och läsa vad folk hade skrivit. Som elektroniska gästböcker. Jag såg att Jacob Palme var inne på liknande idéer. Men vi jobbade i olika städer, han i Stockholm och jag i Uppsala.
Några möjligheter att förverkliga planen fanns inte, inte förrän Försvarets forskningsanstalt, FOA, efter ett politiskt beslut skulle spridas över landet. Här kom chansen.
– När FOA skulle utlokaliseras tyckte Jacob att de skulle behövas ett system för att koppla ihop städer som Karlstad och Linköping.
FOA genom Tomas Ohlin köpte in ett amerikanskt system, det digitala forumverktyget Forum Planet, som var ett av de första i sitt slag. Torgny Tholerus, som jobbade på datalogilaboratoriet i Uppsala, kallades in för att översätta systemet. Men det hade brister. Bland annat kunde man bara skriva 255 inlägg per tråd. Sedan brakade allt ihop.
– Vi skulle göra ett sånt system, fast mycket bättre. Jag fick uppdraget att göra det. Jag hade ju sett koden och förstod hur den fungerade.
Nu byggs KOM-systemet
Nu var året 1976. Anarkisten Torgny Tholerus började för försvarets räkning programmera det som kom att bli ett av världens allra första sociala nätverk, och det allra första i Sverige. Det hette KOM-systemet och det var klart 1978.
Systemet var till för de anställda på FOA, och fungerade som ett intranät eller som en grupp på Facebook. Här fanns såväl internmeddelanden som konferenser, men ämnesområdena behövde inte alltid behandla arbetsuppgifterna. Likt tidningen Anarkisten diskuterades allt: politik, energi och sexuella erfarenheter.
– Det fanns också ett fritt forum där man kunde skriva vad som helst.
Datainspektionen hade synpunkter på upplägget och förbjöd KOM-systemet från att avhandla ämnena hälsa och religion. Något man lovade, men i praktiken inte höll. Under 1980-talet växte systemet mycket. De FOA-anställda blev snart i minoritet och 1987 var antalet användare 2000 stycken. Torgny Tholerus förutspår då att de kommer att ha 4 miljoner svenska användare 1995, och får på sätt och vis rätt:
– Sedan kom ju internet ...
1982 kopplades KOM-systemet ihop med Arpanet (det som kom att bli internet), vilket gjorde att svenska användare nu kunde ge sig in i debatter i amerikanska mejlinglistor. Någon full tillgång till nätet var det dock inte tal om.
Skandal i media
Riktigt berömt blir systemet först i samband med en skandal. Användaren och forskaren Eskil Block hävdar i ett inlägg att regissören Maj Wechselmann är sovjetisk spion. När hon får veta det via omvägar stämmer hon Eskil Block som döms för förtal.
Under början av 1990-talet utvecklas två nya varianter av KOM-systemet. Först SuperKOM och sedan KOM95, med ett grafiskt gränssnitt. Men då är systemet, som Torgny jobbat heltid med i trettio år, passé. Webben har slagit igenom på bred front.
Torgny Tholerus är nöjd. Visionen från 1970-talet slog in!
– Jag har aldrig varit intresserad av att tjäna pengar. Jag vill förbättra världen genom att skapa kommunikation mellan människorna. Därför är jag bara glad att Facebook har kommit. När jag började jobba kommunicerade man bara inom smågrupper, som familjen eller arbetsplatsen. Nu är det hela världen.
